Nu vet jag. Det här är året.
Städar i den så kallade skivsamlingen som jag samlat på mig under de åren då man fortfarande inhandlade dyrgriparna. Blandningen är total, känslan och minnerna av omslag för omslag är nästan överväldigande. Den så kallade "flytten" för snart två år sedan gjorde att endast de som jag eventuellt ibland kanske lyssnade lite på fick följa med. Det som faschinerar mig mest denna tur balnd skivorna är omslagen, vilka otroliga omslag det finns. Tydligen var jag inne i en djup period av musikal då skivorna packades ned. Upptäcker ett mönster och drabbas samtidigt av en djup insikt: Om jag skulle mot alla odds som fins släppa en skiva av något slag så vet jag hur mitt speciella omslag skulle kunna se ut, det är något speciellt med ett av omslagen och dessutom de titlar skivans elva låtar har, de är oerhört lockande och liksom så där lite tillbakadragna och invecklade som jag är. En av låtarna från skivan snurrar på och plötsligt fattar jag så mycket mer av orden än förut, det var dom där ordet jag hoppades så på då förra sommaren då plötlsigt livet snurrade på så snabbt så snabbt. Det här blev året, det här är platsen.
"Är det här platsen
där man får en ny chans
det har varit en lång väg
för att komma fram
är det här året
då allting vänder
steg för steg
en dag i sänder"
Så spelas nästa låt och insikterna fortsätter att flöda och minnerna skrattar ömsom hånar. Tänk att gamla dammiga skivor kan väcka så mycket till liv igen och avslöja så mycket som man trodde man glömt.
"Och såg hur han
gick hem med henne
såg hur alla mina vänner
flöt ivög på nattens flod
och här går jag och luktar rök
och vet att jag borde ha försökt
jag är så trött på alltihop"
Slutligen några rader som jag önskar att det hade varit jag som dikterat för bättre formulering får man leta efter.
"Jag har en djävul på höger axel
en ängel på den andra
dom viskar till mig dygnet ruynt
dom skriker till varandra
jag var öppen som en bok
tog världen som den kom
nu står en väska
full av minnen
på en ödslig och kall perrong".
"Är det här platsen
där man får en ny chans
det har varit en lång väg
för att komma fram
är det här året
då allting vänder
steg för steg
en dag i sänder"
Så spelas nästa låt och insikterna fortsätter att flöda och minnerna skrattar ömsom hånar. Tänk att gamla dammiga skivor kan väcka så mycket till liv igen och avslöja så mycket som man trodde man glömt.
"Och såg hur han
gick hem med henne
såg hur alla mina vänner
flöt ivög på nattens flod
och här går jag och luktar rök
och vet att jag borde ha försökt
jag är så trött på alltihop"
Slutligen några rader som jag önskar att det hade varit jag som dikterat för bättre formulering får man leta efter.
"Jag har en djävul på höger axel
en ängel på den andra
dom viskar till mig dygnet ruynt
dom skriker till varandra
jag var öppen som en bok
tog världen som den kom
nu står en väska
full av minnen
på en ödslig och kall perrong".
Kommentarer
Trackback