När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Ingen vet allt om alla men det finns några som vi vet mycket om och de vet allt om dig. När dessa avlägger ny vetskap inför dina fötter äter du upp det oavsett om det smakar sork och gör ont i magen när du tuggar. Ibland är det kanske bättre att vara lyckligt ovetande än att vara olyckligt vetande. Tankarna gnager dig innuti och en viss känsla av obehag uppstår, det liksom kliar av oro. Kanske du inser att klådan inte är så outhärlig eller så tar den överhand. Jag har valt det första. Jag visste ju egentligen det där redan men som alltid blir det mycket mer verkligt när ord sätts på saker och ting. Återigen lyssnar du på dem som vet bäst och inser att de tycker att det hela kan få bero som en dammtuss bland celler och trådar i bollen vilket du också väljer att göra. Dessutom är jag bra på att städa.

Helgen har varit lång men ändå alldeles för kort. Konstigt det där, aldrig är något mittemellan utan alltid varken eller. Så många måsten och så lite ork. Jag får inte tiden att gå ihop, jag räknar timmar istället för får och sömnbristen blir total. Schemat fungerar inte, jag behöver mer tid och mer lust. Tid att bara vara. Tid att samla tankarna. Tid att inte göra något.

Denna helg har ändå varit glimmrande trots atttiden inte finns för att ta vara på det mer än litegrann. Tidiga uppvaknanden men med ett väntande frukostbord. Årets första jordgubbs-ätande. Repetition  och slutligen konsert som är liksom bomull för själen, om man tittade riktigt noga på änglarna i Cassels tak tror jag man skulle få se dem le med mera glädje än annars. Jag är lyckligt lottad som får vara del av en helhet som klingar magiskt. Musikkryss och Greig kom att bli en fin blandning i dagarna två. Blev schlager både lördag och söndag, ifortfarande är jag tagen av "The worring kind" som låter fruktansvärt obehagligt bra på en fullsatt symphoniporkester. Underbart uttalat med klingande dalmål. Förresten har jag sjungit in våren, tydligen är denna symphoni dessutom en höjdare på "Vintern rasar" och jag blir förvånad om inte detta kommer bli till en tradition, sex stämmor blandkör som alla är höjdare på notskrift låter makalöst bra även tillsammans i sång.  


Lördagskvällen spenderades med S och J samt kramp i skrattmusklerna. Det är konstigt det där, vissa människor träffar du inte så ofta men när det väl blir en date så är det som om tiden däremellan aldrig existerat. Känns oerhört jobbigt att S åter packar sin resväska och drar iväg på nya äventyr. Inbillade mig att denna gång skulle det inte vara så jobbigt att säga hejdå men jag hade fel. Kanske den här gången var jobbigast av alla. Ett år är lång tid, alldeles för lång tid. Under det ett och ett halva året hon varit på tur hitills kanske vi har vuxit varandra ännu närmare fast än både fjordar, berg och ett tag även alptoppar skiljt oss åt. S kommer alltid vara speciell för mig. Om alla vore som henne och inehadde hennes energi skulle det inte finnas några problem.  Tillsammans kom vi tre i alla fall att ha en sista mys kväll tillsammans innan de drog till baren och jag till sängs. Schlageryran kom av sig nånstanns mellan de svårtuttalade staternas namn som vi egentligen inet hade en aning om att de existerade. Så i mitten av startfältet vaknade vi upp och munjiporna flög mot nya häjder och konstaterade att "visst måste väl alla andra se vad vi ser?" Men tydligen inte. Trots allt känns inte lördagskvällens pinsamma placering så pinsam ändå kanske beror det på statistiken som talar gott inför nästa år eller så beror det helt enkelt på att vi väljer att inte bry oss så mycket trots att vi sjöng om det.
  
Men finns det något vi bryr oss om och behöver så är det närhet. Stackars storebror som fått stå ut med en lillasyster som dyker upp likt "gubben(gumman) i lådan" bara för att vara och känna sig omtyckt på det där speciella sättet som syskon delar. Längtar efter E och hoppas dagarna ska gå snabbt samtidigt som jag inte vill att de ska göra det för alla måsten. Hur som helst så är väl lite längtan bra men frågan är om stor längtan är bättre? Djupa frågor med gänget uppblandade med ekologisk öl och spanskt vin och där någonstanns tyckte vi att vi kom till insikt med många svar på stor frågor liksom ett filmtips vars titel är så underbar att den förtjänar ett alldels eget inlägg senare. Filmen måste jag se till att se, S och J menade att det är en film för mig mer än någon annan.