När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

... för två år sedan var en bubblande dag av förväntningar och champang. Det var date med frisören och det var date med sminksösen innan klänningen så skulle tas på och med andakt knäpptes de sista hakarna innan det var dags för visning. Kamrablixtrar och en känsla av stjärnglans. En natt och en morgon som blev allt det som ingen kunde ana nya vänner avlöste gamla. Sängen lockade först nästa dag och med hårnålarna ur blev törnrosasömnen underbar. Att vara vakenkonstant i precis ett dygn är tufft och ännu tuffare om klackarna är en decimeter.



... för ett år sedan bubblade också denna dag men kanske inte av lika ädel sort. Med färdig b-uppsats i bagaget som skulle uppkopieras drog jag söderut med partyhumöret på topp och lämnade alla jobbiga tankar bakom mig och bestämde mig för att det var nu sommaren började och skulle levas hårt. Och hårt blev det, en natt bland molnen tillsammans med tjejgänget slutade med ett stort nyp i armen och upptäckten att "nej det är ingen dröm". Så började denna dag sommarens stora pendel att pendla båda lika förskräckta att det somlegat i luften så många år plötligt slog till. Shit vilken kväll.



... idag har det kalla kriget dragit in och huvudvärken kom som på beställning. Har pluggat konstant och just nu känns det som om självplågan är det rätta ordet. Lite uppmuntran med jordgubbar och glass från mamma innan det var dags att bege sig mot stationen och tåget. Svichandes förbi farmor och farfar möttes jag av en hel skrock vinlandes männsikor på trappen. Söta dom är.