När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Har gjort det nu, det jag har tänkt på så länge. Jag har tyckt på paus och nu får bladet vänta tills lusten och orken finns igen. Jag har tagit lov och därmed så slogs väl spiken på nått sätt nästan i kistan, vi som startade upp den är borta allihopa, eller just ja jag har bara paus. Känndes nervöst men efter T:s "re på mailet" känndes belutet mer än rätt. Jag ska i sommar istället för som nu springa flåsandes efter livet som springer före mig försöka att komma ifatt. Det finns dessutom fler skrivbentjobb som ger mig så mycket mer.