Studenttider
Det är bra nu, fruktansvärt bra. Lyckan bubblar i blodet och sinnet känns så mycket lättare. Livet är underbart.
Minns den här dagen för tre år sedan, solen strålade från en kralblå himmel, fåglarna kvittrade i träden och vinden vajade gräset. Den lycka som studenterna utstrålade smittade av sig på oss andra och gav oss kraft att käpma ett sista år. Kusin A tog studenten och hon såg ut som en prinsessa. Nästa gång skulle det vår tur att stå där och sjunga om de lyckliga dagarna och min tur att komma ut i vimmlet och leta efter min skylt samtidigt som man ska bära avgångsbetygen i ett fast grepp. Ett år gick snabbt och plötsligt löste händelserna av varandra och så var dagen kommen. Den började tidigt tidigt och slutade först dagen därpå med mössan lite sneare på huvudet. Känns konstigt att det nu har gått två år. Idag har jag spelat "Studentsången" om och om igen hemma i lilla staden, läpparna känns en aning ömma men vet inte om det beor på flöjtspelande eller försöket att utnyttja tiden så mycket det bara går innan väskorna packas med sommarkläder. Konstigt att dom små 88:orna idag stod på sina lastbilar och sjöng, så lite dom vet och så lite dom upplevt ännu. De två åren sedan jag skrek bort min röst har kanske varit de allra bästa åren någonsin, så mycket har hänt och så många nya möten. Det har varit framgång och motgång, nedförsbacke och uppförsbacke, svek och tvivel, misstag och ilska. Men mest av allt har det varit glädje och skratt skimmrande ögon och leenden. Studentdagen var en konstig upplevelse och jag tror inte jag ännu har fattat att jag har gjort det där men de hundratals bilder som förevigat dagen påminner mig om att det är sant. 9 juni 2005 sprang vi ut i regnet då gudarna grät tårar och sedan dess har livet bara blivit bättre och bättre. Livet är underbart.
om jag hade haft dina betyg hade jag med hållt hårt i det där kuvertet;P hahah
snart ses vi va?????