När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Kassaapparaten tycker om kvitton, tycka om som i att äta upp dem. Jag tycker bätttre om aprikoser, färska sådana ska det vara men här smaskar jag på vindruvor för att få tiden att gå. Bara en förstörd rulle idag, bingo. Bara en elak kund, förvånande. Ganska bra dag trots en hel drös med för tidigt morgonpigga kunder bankandes på gallret och en gigantisk kö fram till lunch, en lunch som intogs stående på få minuter innan kunderna påkallade på uppmärksamhet igen. Virriga tanter och pratglada gubbar verkar det vimmla av här. Frågan är när blev den här staden så liten?