När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Efter jobbet igår begav jag mig  till fiket för att återse de gamla tokarna. Möttes av Josefine (som för dagen bar samma klänning som jag) och Emma (som för dagen bar samma örhängen som jag)  Inte ens en kvarts sekund hann flyta förbi innan ordningen var återställd och det år som gått sedan vi senast sågs försvann bort lika snabbt det. Vi tjoade, stimmade och gapskrattade. Konstigt att vi inte tar oss tid att ses oftare. Gamla minnen avhandlades och skvallret bubblade ur oss. I flyttyran hade Josefine återfunnit ett gamalt kasettband innehållandes vårat alldeles egna radioprogram, det var ljuva tider. Hoppas på att kontakten håller i sig även i fortsättningen trots vitt skilda adresser.

Marilyn (Josefine) och Snövit (Emma)