När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Det var fest här i tre dagar, hela helgen. Festen som vi brukar se fram emot så himlans mycket. I år var det inte på detta viset. Festen känndes som allt annat än fest. Fyllon en tvärhand höga och en ålder så låg att tre händer räcker till, dagens ungdom, de som ska ta hand om oss i framtiden. Skämms. Men Jenny och jag lyckades väl som alltid finna lite glädje i det hela och tokade till det på lördagskvällen innan tröttheten tog överhand.