När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Jag har nog alltid varit lite av en samlare utan att riktigt vara medveten om det. På hög finns dom, citaten och de små texterna jag i despration printat ned för att inte slarva bort någonstanns bland alla de andra tankarna som cikulerar innanför manen. Jag samlar på upplevelser. Jag samlar på papperspåsar med fina tryck, knasigt men sant. Påsarna återfinns i andra påsar som återfinns i ännu större och där står dom redo att användas men när dom väl behövs är dom för fina och blir kvar i garderoben. Jag samlar för att bevara, samlar liksom för att samla. Men vad jag inte gör är att bevara sånt som är skräp. Skräp är bannlyst. Men ibland är gränsen mellan vikt och ovikt minimal.