När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Tror jag har nått fel, liksom dras bort från böckerna hela tiden. Borde sitta med näsan konstant nere bland raderna och glasögonen på sne, men icke. Har åtminstonde gjort en karta över allt jag ska kunna om den ideologi som skall präntas in idag (läs tatueras på hjärnbalken), för dagen är det konservativa tankar som ska bankas in. Lätt att ta till sig och inte särskilt krångligt, känns som om jag har full koll men jag vet inte önsakar att någon kunde kontrollera mina kunskaper. En viss känsla av att vara tillbaka på gymnasiet har infunnit sig, det där provet när hela historien från 1500 till nutid skulle skrivas och tenteras av är läskigt likt detta i oroskänslor, fast det här är värre. Snacka om att det känns som ett betyg på mig som person och inte på mina kunskaper som jag tillägnat mig.

Gårdagskvällen var en alldeles perfekt februarikväll. Min E är en förvånadsvärt underbart duktig kock och min mage njuter fortfarande av de kulinariska smakerna. Melodifestival och två leenden i soffan, undrar hur många gånger E påpekade att Sebastian varit förband åt honom flertalet gånger -var och varannan mening inleddes med de orden. Vi tror att Sebastian har potential att stå som slutgiltig vinnare i den stora golfbollen (Globen) om det inte kommer något "stort" innan det är finaldags kan det mycket väl vara denne son av Morgongåva som åker över Östersjön eller så är det glammisarna The Ark. Spännade! Men lite lessen att min favorit homosexuella man inte gick längre, Magnus i mitt hjärta. Tror dock att vi kommer dansa hela våren till och njuta av det goda livet när vi hör hans sång. Helt galet så lika Måns och min E är, läskigt att se den ene på Tv och ha den andre brevid sig, snacka om att bli förvirrad. Måns förtjänade liksom "Sebbe" en finalplats, skojsigt.

Kanske ett sista ryck innan sovdags, blir tidiga kvällen ikväll i ensamheten.