Fredag
Dommens dag och jag äter godis. Idag har betyget på uppsatsen levererats, känns konstigt men helt okej efter lite beklagan. Sitter och lyssnar på Daminen Rice och njuter, samma låt om och om igen på repeat, "The blowers doughter". Tänker på H i Göteborg och saknar dig fruktansvärt mycket, tänker på J i Eskilstuna och skrattar av längtan, tänker på S och hoppas du får det bra där mellan alptopparna, tänker på J i Örebro och tror aldrig jag sett dig så lycklig som nu, tänker på A och är nyfiken på hur du har det i Uppsala, tänker på H i Linköping och önskar att jag kunde vara där för att se att allt är bra, tänker på D och tror mig veta att du kommer bli fast i vårat norska grannland. Och alla er andra önskar att ni vore här, nu, och lyssnade på musiken tillsammans med mig och gjorde min ensamhet mindre.
"Can´t take my eyes of you /.../ can´t take my mind of you..." Tror jag måste kolla på filmen "Closer" snart igen bara för att få se den där sekvensen där denna underbara sång framförs.
Tror att alla har frågat mig vad jag ska göra i helgen. Blir inte så stor skillnad mot min vardag. Ikväll ägnas all tid åt att läsa om frihet och individualism. Imorgon bitti tänkte jag ta mig en välförjänt sovmorgon och "nosa"(snusa) djupt in i kudden, länge länge. Därefter städa, pusta och ge blommorna nytt liv. Min E återvänder och resten av dagen blir en mysig dag då jag bara ska njuta i den lyckobubbla vi befinner oss i. Medlodifestival imorgon kväll, schlagernörd som jag är så är varje lördag sex veckor framöver inbokad för SVT. Längtat sedan i våras efter att det ska köra igång igen. Tror Kristian kommer axla programledarrollen mycket exemplariskt och humoristiskt. Söndag blir pluggdag med förberedelser inför veckans första seminarium inom statsvetenskapen. O meddelade tidigare idag att jag kommer att få vara med i det nya projektet. Det känns både hedrande, spännande och jag känner mig faktiskt stolt över att få vara med -att bli tillfrågad. De vill ha mig som ledare för gruppen och det känns utmanande och intressant, känns en aning lustigt och ironiskt att arbeta och få lön från den skola jag studerar vid men bara att tacka och ta emot liksom slita för att arbetet vi utför blir exemplariskt. Ska nog ta tag i sommarjobbsansökningarna nästa vecka också om jag hinner och om jag kan komma på vart jag skall skicka dem.
Känns lite ensamt ikväll där jag sitter och dricker mitt skogsbärste med den gammla 1800-tals boken som enda sällskap, men boken ska läsas ut ikväll och sidantalet minskar med dramatisk fart. Kollade på Ally McBeal som vanligt vid 18-tiden. Idag var det ett av de avsnitten jag minnskanske bäst av dem alla då det beröde mig djupt första gångenjag såg det och det beröde mig om möjligt ännu djupare idag. Det handlade om en cansersjuk pojke som vill stämma Gud för att han är sjuk. Pojken säger till Ally att hon är hans ängel men ändrar sig sedan under programmets gång och menar att han är hennes ängel. I programmets slut säger Ally att det är inte alla som har förmånen att "stå öga mot öga med sin ängel", tycker dte är vackert och finns nått djupt i det. Programmet handlar om att tvivla eller inte på Guds vara eller inte vara, slutscenen då den lilla pojken går hand i han med "någon" mot ljuset är oerhört gripande och pojkens hoppfulla, lyckliga leende gör mig lugn. Minndes inte att Ally McBeal var en serie med sånt djup som jag upplever nu när jag ser programmen igen, men det finns en tanke bakom dem, det gillar jag.
Förutom Daminens stämma ljuder Beatles denna vecka hos mig. Jag tänker på det underbara konserten i maj förra året och den känsla som skapades i konserthallen. Att få framföra en konsert med bara Beatleslåtar i orginalarrangemang med fullbesatt orkester och var en del av den orkestern och tillsammans med Sveriges främsta tolkare av Beatles spela inför ett fullsatt Cassels som inte slutade applådera var magiskt. Det var som om musiken var något ovanjordigt mirakel. Tycker särskilt om några av dessa låtar "Something" är väldigt vacker och dess text speglar det där speciella med kärleken. Gärdestard knackar på dörren och "För kärlekensskull" sjunger i högtalarna. Tänker på det arr som C skrev sommaren 2005 och vilket otroligt arbete han lyckades utföra, han fick fram precis den där känslan som denna låt ska väcka. När jag greppar min flöjt och spelar tonerna till denna sång eller lägger händerna på pianot är det som om tusen blommor slår ut, blommorna virvlar över musiken och den enda känsla som existerar är något som bara riktigt bra musik kan frambringa och kanske är det just någon sidoväg eller del av den känslan som binder samman människor - kärlek. Kanske "För kärlekens skull" är det finaste som skrivits om kärlek på svenska vad vet jag, jag vet bara att den beskriver det där omöjliga exakt. Kärlek gör det roligare roligare och det bra ännu bättre.
"Can´t take my eyes of you /.../ can´t take my mind of you..." Tror jag måste kolla på filmen "Closer" snart igen bara för att få se den där sekvensen där denna underbara sång framförs.
Tror att alla har frågat mig vad jag ska göra i helgen. Blir inte så stor skillnad mot min vardag. Ikväll ägnas all tid åt att läsa om frihet och individualism. Imorgon bitti tänkte jag ta mig en välförjänt sovmorgon och "nosa"(snusa) djupt in i kudden, länge länge. Därefter städa, pusta och ge blommorna nytt liv. Min E återvänder och resten av dagen blir en mysig dag då jag bara ska njuta i den lyckobubbla vi befinner oss i. Medlodifestival imorgon kväll, schlagernörd som jag är så är varje lördag sex veckor framöver inbokad för SVT. Längtat sedan i våras efter att det ska köra igång igen. Tror Kristian kommer axla programledarrollen mycket exemplariskt och humoristiskt. Söndag blir pluggdag med förberedelser inför veckans första seminarium inom statsvetenskapen. O meddelade tidigare idag att jag kommer att få vara med i det nya projektet. Det känns både hedrande, spännande och jag känner mig faktiskt stolt över att få vara med -att bli tillfrågad. De vill ha mig som ledare för gruppen och det känns utmanande och intressant, känns en aning lustigt och ironiskt att arbeta och få lön från den skola jag studerar vid men bara att tacka och ta emot liksom slita för att arbetet vi utför blir exemplariskt. Ska nog ta tag i sommarjobbsansökningarna nästa vecka också om jag hinner och om jag kan komma på vart jag skall skicka dem.
Känns lite ensamt ikväll där jag sitter och dricker mitt skogsbärste med den gammla 1800-tals boken som enda sällskap, men boken ska läsas ut ikväll och sidantalet minskar med dramatisk fart. Kollade på Ally McBeal som vanligt vid 18-tiden. Idag var det ett av de avsnitten jag minnskanske bäst av dem alla då det beröde mig djupt första gångenjag såg det och det beröde mig om möjligt ännu djupare idag. Det handlade om en cansersjuk pojke som vill stämma Gud för att han är sjuk. Pojken säger till Ally att hon är hans ängel men ändrar sig sedan under programmets gång och menar att han är hennes ängel. I programmets slut säger Ally att det är inte alla som har förmånen att "stå öga mot öga med sin ängel", tycker dte är vackert och finns nått djupt i det. Programmet handlar om att tvivla eller inte på Guds vara eller inte vara, slutscenen då den lilla pojken går hand i han med "någon" mot ljuset är oerhört gripande och pojkens hoppfulla, lyckliga leende gör mig lugn. Minndes inte att Ally McBeal var en serie med sånt djup som jag upplever nu när jag ser programmen igen, men det finns en tanke bakom dem, det gillar jag.
Förutom Daminens stämma ljuder Beatles denna vecka hos mig. Jag tänker på det underbara konserten i maj förra året och den känsla som skapades i konserthallen. Att få framföra en konsert med bara Beatleslåtar i orginalarrangemang med fullbesatt orkester och var en del av den orkestern och tillsammans med Sveriges främsta tolkare av Beatles spela inför ett fullsatt Cassels som inte slutade applådera var magiskt. Det var som om musiken var något ovanjordigt mirakel. Tycker särskilt om några av dessa låtar "Something" är väldigt vacker och dess text speglar det där speciella med kärleken. Gärdestard knackar på dörren och "För kärlekensskull" sjunger i högtalarna. Tänker på det arr som C skrev sommaren 2005 och vilket otroligt arbete han lyckades utföra, han fick fram precis den där känslan som denna låt ska väcka. När jag greppar min flöjt och spelar tonerna till denna sång eller lägger händerna på pianot är det som om tusen blommor slår ut, blommorna virvlar över musiken och den enda känsla som existerar är något som bara riktigt bra musik kan frambringa och kanske är det just någon sidoväg eller del av den känslan som binder samman människor - kärlek. Kanske "För kärlekens skull" är det finaste som skrivits om kärlek på svenska vad vet jag, jag vet bara att den beskriver det där omöjliga exakt. Kärlek gör det roligare roligare och det bra ännu bättre.
Kommentarer
Trackback