När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Nu börjas det. Knäckätandet har inletts. Stinas knäck var som balsam för själen och extremt beroendeframkallande. Ljuvligt. Imorgon är det den numera traditionella thai-middagen tillsammans i den lilla staden, även i år har vi en ytterligare med oss som finns men inte sjunger fullt ut i världen än, lite spännande och skrämmande; hur kommer det vara nästa år när det är dags att äta samma middag? Vem är det då som är två? En sak är säker, inte ska det vara jag, jag ska vara sist i kön.