När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Allt är en konstant röra, det är som med dammsugarpåsarna; inget vill riktigt passa. Det är nått som skaver eller kliar hela tiden, som ett inneboende kryp som rör sig under skinnet och skapar oro och stress som får humöret att skifta från botten till toppen på mindre än en sekund. Gårkvällen var bra, si så där lagom, morgonen idag var tidig men känndes lyckad tills nyss. Nu hopar sig molnen och det blir nog regn idag med, regn innombords när inte jag kan säga nej och finner mig själv med stövlarna fyllda upp till kanten. Jag vill spela, jag vill till min musikkår men tiden finns inte, tiden finns inte för att hämta ny energi.

Svinto måste inhandlas, den ingrodda skiten ska bort, både fysiskt och psykiskt, det är som med jukorten; jag måste välja bort för att kunna satsa lite mer på det som är kvar. Jag vet vad jag vill ha kvar, nära som gårkvällen.