När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Igår kväll skrev jag klart det sista talet. Jag la mig nöjd och kanske en aning stolt över det jag fått ur mig. Inatt har jag inte kunnat sova, jag funderar fram och tillbaka, kanske det inte blev en lovprisning över det egna jaget, men vad blev det då? Jag skrev i timmar, klippte, klistrade och grävde i det förflutna, jag påminndes om sånt jag tänker på ibland, men försöker undvika, nu upptäckte jag att jag kan finna glädje även i det jobbiga. Men frågan återstår, är det en lovprisning jag knåpade ihop? Oavsett så får det bli detta jag deklarerar på tisdag, kanske.