När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Igår var en jobbig dag, den där sko-shoppingen hade ett syfte: Att försöka köpa sig lite munterhet är ett välbeprövat sätt att undvika verkligheten lite, som ett plåster på såren helt enkelt. Igår var jag olydig jag skolkade från mitt egen gjorda schema, det var omöjligt att försöka förstå om varför en miljon männiksor mördades under tre månader 1994  när tankarna snurrar runt runt som en karusell, till och med illamåendet fanns där. Lågt sinne. När J ringde och ville ha shoppinghjälp sprang jag iväg, flydde ännu en gång. Glass på bryggan och vind i håret, där någonstanns mellan rädslan för pippifåglarna och försöket att känna efter vilken middag som skulle inhandlas kom värmen tillbaka, J har den effekten på mig. Nya brillor och grön mumsig gurka plåstrade om ännu mer. Jag leker filmstjärna även i de nyförskaffade silvriga bågarna som gjorde mig lite pank. Längs vägen hem i vägskälet kurrar det högt och paniken kommer som på beställning när insikten om vad det är som kurrar (kuttrar) är: duvor, dessa hemska varelser som förstör. Springtur hem, hoppa i joggingskorna och svida om till något som skulle kunna likna en reklampelare för ett visst märke med tre kännetecknande ränder. Steg för steg i takt med värmen längs vår vanliga tur, när vinden släppt sitt tag om oss och turen gått mot sitt slut gör vi det, vi slår vad J och jag. Vi har tagit i hand på det. Vi får inte svika varandra. Beach 2006 närmar sig. Vad har jag ställt till med? Hur ska jag klara av det? Men ett "vad" är ett "vad" och jäklar så nöjd jag kommer känna mig där i mitten av juni. Så det så. Några liter vatten senare och världens trollfrisyr möts vi åter för att inta onyttigheter tillsammans, fy sjutton så gott det är ibland. Väl hos J fortsatte frosseriet och nu med ny dryck som sällskap som gjorde att det blev allt svårare att hänga med i filmen vilket gjorde att 2005 års idoler istället fick äntra lägenheten. En påse extra och några förtvivlade utrop om att jag inte klarar mer och så plötsligt plingar det till och några minuter senare är världen ljus igen. Kyssar och glädje. Dagen slutade inte bara nästan perket utan, helt perfekt med stjärnorna tindrandes.