När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Nu är det så där igen, har massvis att göra men så blir istället inget gjort. Försöker planera lite inför de närmsta dagarna men inte ens det kan få ordning på mina tankar som är ett enda trassel. Har så många "borden och måsten" och det enda jag vill är att ha det lite trevligt. Känns som om allt jag vill rymms inom paranteser -det är vad de hela tiden förblir nått som finns där men inte har tid att genomföras.

Fredag: Skriva om Folkmorden i Rwanda och analysera utifrån libralistiskt- och realistiskt perspektiv, göra intervjuer om Insparken och boendeformer för att knåpa ihop tre sidor text, läsa minst 50 sidor i Kalla kriget boken.
(Vill ha en trevlig kväll, grillfest är SÅ lockande)  
Lördag: Läsa i Kalla kriget boken så många sidor jag bara orkar och antagligen skriva klart om Rwanda för det pallade jag väl inte under fredagen
(Hoppas på kärleken men får nog nöja mig med ensamhet (typiskt Sibylla))
Söndag: Upp tidigt och läsa samma som igår, åka tåg söderut innan lunch, genrep innan konsert, vårkonsert
Måndag: 30-års kalas, läsa i den där kalla boken igen
(Hopppas på date i "Lilla stan" med tjejerna)
Tisdag: Upp med tuppen och klämma på "knarkklämman" (notgaffel) på armen och spela (förbannade) Internationalen dagen lång och göra march-igenom med Musikkåren, åka tåg norrut och läsa om det kalla.
(Hoppas på kärleken men får nog nöja mig med ensamhet (typiskt Sibylla och studioinspelning))