När varje hjärtslag känns. Det är verkligheten. Jag gillar livet.

Jag får panik. Jag minns inte vad man gör när man inte har något skolarbete att sköta om. Idag har jag tvingats inse det jag kanske var rädd för var sant, mitt liv är/ består av skola, punkt slut.  Känner mig lite konstig som om jag har nått allvarligt fel, jag njuter av att vara ledig men ändå går jag runt med magvärk för tänk om det är något jag har glömt att göra som jag borde göra, ska jag verkligen vara så här ledig en hel dag? Har som plåster på såren eller snarare för att fira denna dag köpt mig vårens första glass som jag intagit i solskenet utanför med tippen i luften. Lyssnar på ABBA och blir så förvånad när det är hela låtar jag får höra och inte bara väl valda delar ur dem, snacka om att vara orkesternörd till max om man sitter och väntar på att det ska bli dom där övergångarna som man hatar att älska. Har också hunnit kolla på reprisen av favortserien (som nu har en veckas evighetslångt uppehåll) det fanns en del rikigt bra saker att tänka på som sas i detta program, att det är "genom våra misstag som vi hittar rätt" kan jag mer än väl skriva under på. "Ibland måste vi göra väldigt fel för att komma rätt igen", jo rå jag vet och därför svävar jag numera runt i min rosa lilla bubbla. Likaså att det är en rad olika händelser och konsekvenserna av dem som gör att våra liv ser ut som de gör. Sant, sant.

Besatt av  "As good as new"(ABBA) introt kan vara det bästa introt som finns.