Första advent
Nu tänds den första stjärnan
Sitter i min röda nya vinterkappa och njuter av mitt pyssel som gett resultat och gett just den där extra energin jag hoppades på och samtidgt det där bekanta lugnet och pirret i magen. Det är första advent.
Det enda som saknas är snön och träden med kronor av snökrtstaller som från en annan värld glittrandes i mörkret. För ett år sedan hade jag tagit mina första åk i skidbacken denna helg, känns ofattbart längesen men samtidigt så nyligen, kan fortfarande känna den första snön yra kring mina skidor. Mycket har hänt sen dess, många skidåk ,många resor men framför allt många nya möten och därigenom nya kunskaper. Jag tänker på hur det var då för längesedan när skolan fortfarande var något obligatoriskt och något jag gick till med förtjusning uppblandat med stor skräck för att inte klara av dagen. Men det var som att december gjorde de onda lite godare och jag kunde till och med mötas av ett leende. December har sedan dess förkippats med hopp. Att julen är kärlekens och vänlighetens tid det tror jag på. Därför är det extra spceillt att vi nu tänt den första stjärnan i adventsljusstaken och redan hunnit öppna tre luckor i kalendern.
Imorgon ska jag köpa en ny julskiva. Storebror G kommer hit och vi ska ha en mysig dag tillsammans, det behöver han. Jag önskar mer än något att sjukhusbesöket ger honom positiva besked och att han kommer hem till mig skrattandes och full av liv så som det alltid var då, då innan allt det jobbiga hände. Jag åker med honom till den lilla staden, snart smället det. Mardrömmarna är många redan, kanske ett gott tecken? Jag vill att det ska vara det. På torsdag önskar jag mig snö.
Sitter i min röda nya vinterkappa och njuter av mitt pyssel som gett resultat och gett just den där extra energin jag hoppades på och samtidgt det där bekanta lugnet och pirret i magen. Det är första advent.
Det enda som saknas är snön och träden med kronor av snökrtstaller som från en annan värld glittrandes i mörkret. För ett år sedan hade jag tagit mina första åk i skidbacken denna helg, känns ofattbart längesen men samtidigt så nyligen, kan fortfarande känna den första snön yra kring mina skidor. Mycket har hänt sen dess, många skidåk ,många resor men framför allt många nya möten och därigenom nya kunskaper. Jag tänker på hur det var då för längesedan när skolan fortfarande var något obligatoriskt och något jag gick till med förtjusning uppblandat med stor skräck för att inte klara av dagen. Men det var som att december gjorde de onda lite godare och jag kunde till och med mötas av ett leende. December har sedan dess förkippats med hopp. Att julen är kärlekens och vänlighetens tid det tror jag på. Därför är det extra spceillt att vi nu tänt den första stjärnan i adventsljusstaken och redan hunnit öppna tre luckor i kalendern.
Imorgon ska jag köpa en ny julskiva. Storebror G kommer hit och vi ska ha en mysig dag tillsammans, det behöver han. Jag önskar mer än något att sjukhusbesöket ger honom positiva besked och att han kommer hem till mig skrattandes och full av liv så som det alltid var då, då innan allt det jobbiga hände. Jag åker med honom till den lilla staden, snart smället det. Mardrömmarna är många redan, kanske ett gott tecken? Jag vill att det ska vara det. På torsdag önskar jag mig snö.
Kommentarer
Trackback