Äntligen
Jag har äntligen fått julkänslor, i tisdags kröp dom in under min tjocka röda jacka till tonerna av luciasången och dom har stannat kvar trots allt som hänt. Tisdag blev en väldigt konstigt dag men slutet av dagen på torget tillsammans med Han och hälrig stämmningsfull musik i blåsten och härligt mys i värmen till tonerna av tomtesittningens trubadurernas rep gav dagen en fin avslutning. Julmusik kan som nästan ingen annan musik föra med sig så mycket minnen och känslor att du blir alldeles vimmelkantig. Jag kommer fortfarande ihåg känslan när dom plockade fram smycket som var gömt under luciaklädseln varje gång någon sjunger "låt det brinna, låt det brinna" påminns jag av känslan allas stirrande blickar där i kyrkan. Det var mysigt på torget, kan bli en fin tradition att gå och titta på varje år.
Fortfarande har jag inte lyckats handla en enda julklapp, ska ta tag i dte nsäta vecka och kombinera uppsats-putsandet med att försöka slå mig själv i att kunna hitta årets bästa klappar. I helgen är det julkonsert som gäller konstant rep och konsert hela helgen, ska bli härligt och äntligen ska jag ha min nya klänning som också kommer att fungera perfekt på nyårsfesten. Känns bara en aning jobbigt att åka hem till mamam och pappa denna helg, hade velat vara kvar här och varit med på inspelningen på lördag men men, jag får chansen igen tror jag. Jazzklubben idag men här sitter jag och sliter på det sist apå den ***-uppsatsen som säkert kommer sågas längst med fotnoterna men vad kan man annat göra än sitt allra yttersta och bästa? Ska se till att få klart analysen ikväll så kanjag förbättra den imorgon och därefter fixa lite annat smått och sedan klicka på den magiska "sänd-knappen" och sedan kanske ta en tur på stan och bara kika runt och insupa julstämmningen tillsammans med Han. Tänk att tiden går så långsamt ibland, att dte gått en vecak sen "då" är helt ofattbart känns mer som en hälrigt underbar evighet... Litet jubiléeum idag.
Änltigen.