Kork
En alldeles för lång dag, med alldeles för många möten och nu ofrivillig huvudvärk som topp på förkylningsberget. Nu bryr jag mig inte, vinet är inhandlat och nu glömmer jag att jag bär ett bolingklot istället för hjärna. Nu ska jag dränka min längtan och ringa pinsamma samtal; till och med sånt är inplanerat i min strukturerade verklighet. Imorgon kan det bli tågresa eller talskrivande, det som inte händer imrogon händer på söndag, sen kommer äntligen vår vecka.
Organisera mera
Förkylningen har fortfarande mig i sina klor. Idag har jag inte tid, det ska åkas både fram och tillbaka och möten står på kalendern; min numera alldeles för fullklottrade, sunkiga, ostrukturerade kalender, tur att den nya snart ska bos in. Postit lapparna täcker över varandra och ändå finns det knappt plats att skriva in viktiga saker som "möta vid tåget", för just nu är det min viktigaste aktivitet nästa vecka, jag struntar i allt annat både talskrivande, framförande och alla dessa möten, för mötet vid tåget är viktigast.
Bild från här, förståss.
Bild från här, förståss.
This is how it´s, tåget tar 2 timmar.
Dunka dunka
Är bedövad i huvudet, känns som den värsta bakfyllan någonsin och allt går att härleda till denna jäkla förkylning. Jag käkar apelsin efter apelsin, klunkar kan-jang och tar nässpray alldeles för mycket. Imorgon kväll ska jag vara jätte frisk.
Högljudd.
Brevbäraren knackade hårt. Min nya musik har anlänt. Njuter. Dansar runt framför datorn och smattrar snabbare och snabbare på tangentbordet i takt.
Flingor.
Det snöar, jag jublar. Idag ska jag hålla mig inne och tassa runt i raggsockor och polo. Vissa detaljer skulle justeras och allt kunde kallas perfekt, jag vill bo i en skidbacke och ha solen i ansiktet och en blå himmel ovanför, måste testa nya skidorna och det snart. Ska övertala någon att resa.
Att minnas.
Min blogg krånglar, texterna hoppar, de virvlar runt likt snöflingor. Borde hållt mig inne idag, för nu är förkylningen verkligen ett faktum, det är som på film, ögonen rinner och näsan detsamma, sitter under en filt med hela jaget täckt och skakar. Inte visste jag att frystknottror kan bli så stora att det går att mäta. Skriver kom-ihåg-att -göra-listor, pappret nästan tar slut. Mycket nu, mer blir det och det enda jag tänker på är att idag är idag. 28 november. Pling. Här började resan, och pirret i magen sitter i fortfarande.
Dofter
Klickade hem de första julklapparna, har funderat länge och väl på vad det skulle bli, nu litar jag på magkänslan och tror på mirakel. Julkänslorna yr för stunden, ätit apelsin och nu knaprar jag på en pepparkaka, tillsammans skapar lukterna en stämmning jag längtat efter sedan granen bars ut. Konstigt det där med dofter, vilka minnen de kan väcka till liv, måste nog ta några steg mot stan imorgon och doppa näsan lukten jag är beroende av och känner mig ensam utan. Låten nedan gör att köldknottrorna blir till mer behagliga knottror.
Upprepning
Känns som dagen bestått av upprepningar om och om igen. Upprepat. Talet gick förvånansvärt smidigt, chocken har inte riktigt lagt sig, samtidigt väckte det något annat till liv när jag inser att jag måste vänta ut ännu fler tisdagar innan vi är tillsammans igen. Men imorgon tänker jag gotta mig i historien och njuta, det började ju långt innan men imorgon började det med stora kliv. I övrigt består morgondagen av möten, kanske dagdrömmarna kommer ta överhand men det är viktiga möten som ska bockas av. Borde ta mig tid att träffa dom som betyder lite mer, lite oftare, de där korta stunderna idag gjorde susen, men jag behöver mer. 
Personen på bilden; ta åt dig av de sista orden.
Personen på bilden; ta åt dig av de sista orden.
Vintervärld
Lungorna piper idag med, jag är som fågelkvitter. Just hemkommen från förmiddagens turistresa till Nusnäs och dalahästfabriken, lämnade den lilla hästen åter. Nu borde jag träna på talet som ska hållas om fyra timmar, men det går inte, för jag måste spara på röstresurserna och andningen så jag läser tyst och funderar på hur det låter; egentligen. Solen skiner och jag suktar efter en slalombacke. ...
Att återvända
Tillbaka i tredubbel bemärkelse. Dagarna i Stockholm var kanon, svårt att fatta vad vi faktiskt klarade av att göra där tillsammans. Torsdagskvällen gav energi som jag hoppas ska räcka i nästan två veckor till. En förkylning fick jag med mig åter tillsammans med de 1000 katalogsbeställningarna. Frisören idag och tankarna vandrade tillbaka till den där dagen efter sista Ölands sommaren då mitt långa, långa rumplånga hår kapades vid käklinjen för att få bort tånglukten. Nu är jag där igen, vid hakan alltså. Ska jag sluta resa för ett tag, alla kan ju inte sticka samtidigt, måste bo in mig igen i det redan advetspyntade hemmet, tågresan idag var längre än någonsin men nu är jag här och talet ska övas in imorgon.
Närhet
Ännu en mässa, snart går billasten och nu kan jag bara hoppas att även denna matchning av individer fungerar lika lysande. Den närhet som vi hade i Göteborg på fredagen vill jag ha hela tiden. Det här blir bra. Nu ska vi visa att Dalarna är porten till resten av världen, att dina drömmar går att förverkliga med klingande dalmål, att här försvinner du inte i mängden.
All you need is love.
Det är sex veckor kvar tills jul, som varje år sedan denna film kom ut har jag tittat; nickat medkännande, skrattat och kännt två tårar fällas, allt på de rätta sekunderna. I hemlighet hoppas jag att om jag en dag vandrar längs altargången ska något liknande detta ske, helt omöjligt är det inte med tanke på vilka underbara vänner jag har. Mer otänkbart är väl att de får gå på bröllop med mig som en av huvudpersonerna. Tiden får, ska utvisa. Tyvärr hittade jag inte ett klipp med hela denna underbara scen.
Känner vi varandra allihop?
Facebook. Vilka sammanträffanden, hittar en bild och en annan som knyts samman och länkas till mig,länkas som i att jag känner dem alla men visste inte att de kännde varandra. Ironi på hög nivå. Nyfikenheten på svaret på frågan "hur" är stort, större. Bilderna är från denna tid för ett år sedan, tänk om man då vetat hur det skulle gå.
Att koda av
Irriterande. Eftersom jag bor ensam på min våning i det gula huset, bara min lägenhet existerar på plan ett, återfinns även mitt namn överst på listan på porten. Jag undrar om familjen ovanför får lika många "öppnings samtal" som jag får varje dag, klockan är inte ens lunch men redan har fler än en hands fingrar. Det mest irriterande i alltet är att denna kod som de där ute i kylan slår in kopplas till min mobil och varje gång den ringer kastar jag mig med förtjusning över den för att sedan kallduschas. Jag släppte just in Radiotjänst, men bara in i huset, inte in till mig.
Stockholm
Imorgon är farthållaren inställd på Stockholm, i dagarna två ska återigen mässarbete utföras. Upplägget är detsamma men besökarna dubbelt så många trots färre dagar. 10 000 besökare gånger två. I tanken är jag redan där och har varit på plats i flera dagar. Den trötta söndagen blev till den bästa söndagen 2007, den spenderades i Bojsen men parmiddag på menyn och singstar och i-toy, igår vinkade vi hejdå på perrongen och tomhetskänslan tog genast ett tag om maggropen. Men, nu är det Stockholm som gäller och inga sura miner, det kommer bli kalas, nu ska jag släppa på kontrollen.
Avsked för veckor i flertal.
Ibland säger en bild mer än tusen ord. Bilden får stå för symboliken. Att redan längta.
Det kallas tvivel.
Olustig magkänsla. Något är på gång, jag önskar bara att det är något positivt och inte det motsatta. Livet springer och jag flåsar efter, igen. Tydligen "verkar jag nedstämnd", men anledningen till det är enkel; jag har inte tid att dra mungiporna uppåt, fastän jag vill. Tvivlar på tillvaron, på min förmåga, på mina mål, på livet, för inte kan det vara meningen att man inte ska hinna njuta av det som sker?
Kunskap och Framtid
Vi har säkrat framtiden, 800 namn insamlade när målet var 300 kallas succé.
Svenska mässan.
Är i Göteborg, på ett hotellrum. Sitter i sängen med datorn som sällskap och ett berg av tröjor med loggan som en stor bläffa på hela bröstet. Teamet är redo, mässan ska intas men, morgnen blir nästan för tidig. I dagarna tre är det Kunskap och Framtid som gäller. Springskorna är framplockade ur väskan och imorgon ska teamet delges dagsmålen. Ribban i topp, men tror de hoppar högre